Istanbul

Hej! Jag och min familj reste ju till Istanbul för en vecka sedan och jag kan säga att det var en underbar resa, det var kul att vara med familjen, äta god mat och uppleva den här enorma staden som har dubbelt så många invånare som hela Sverige!  Så coolt!

 

 

Bild från färjan med utsikt över Topkapipalatset - ganska oslagbart!

 Från cykelturen på en av de s.k Prinsöarna där sultanen höll sina bröder fångna för att de inte skulle försöka ta makten från honom! Vilken syskonkärlek.

 

Halvvilda hästar travade runt överallt.

 

På coolaste restaurangen på åttonde våningen med utsikt över hela Istanbul!

 Utsikt från den gamla stadsmuren som vi lyckades klättra upp på.

 Mitt i vimlet.

 På "The House" vid vattnet åt jag dessa gudomliga biffar med auberginepuré!

 Den berömda basaren "Grand Bazar" som legat på samma ställe i typ tusen år!

 Inne i den före detta kyrkan och moskén och nu museet Hagia Sofia. Den går inte att beskriva, den var bara så vacker och enorm.

 Nere i de spöklika vattencisternerna.

 

Jag var så glad att jag hade med mig min nya systemkamera och fotade som en galning när vi var där, men det fanns ju så mycket att ta kort på också! 

Mina vackra håriga ben

Jag har hår på benen. Enligt Hedvig Ljungar är det redan bestämt att "kvinnor som har hår på benen är äckliga. Det har människor fått lära sig att tycka." Bestämt av vem? Jag har aldrig lärt mig det, visserligen har jag läst spaltmetrar av tips på hur jag ska raka benen men aldrig uttryckligen fått höra att det är äckligt. Här skulle verkligen lite research vara på sin plats eftersom det för mig känns som den feministiska författaren i sin bok om jämställdhet lägger fokus på något rätt så irrelevant. Raka eller inte raka benen? Själv har jag aldrig känt något tvång att göra det. För mig har inte benhår något med politik att göra. Varför hänga upp sig på något så obetydligt? 

Tänk själv om du såg en kvinna med orakade ben eller en man med rakade ben. Du skulle kanske reflektera över det i en sekund innan du kom på något annat som var viktigare. Det är väldigt få som bryr sig och de få som gör det är inte värda att bry sig om. 

Men jag förstår vad Hedvig menar. En period var jag väldigt inne på att jag borde raka benen eftersom det såg fult ut när några hårstrån stack ut ur strumpbyxorna (vilket egentligen bara syntes när jag tittade på mina ben från en centimeters avstånd). Sedan lärde jag mig dock att om jag slutade bry mig om det blev jag mycket gladare. Och så var det med det. 

 I På spaning med Hedvig diskuterar författaren "hur det är att vara ung i en värld där tjejer och killar behandlas olika". Texten på bokens baksida är fyndig och mina förväntningar höjs i och med att det inte är en stentung bok utan en lätt pocket skriven som en prosatext med mycket luft mellan raderna. Dock blir jag besviken på att Hedvig inte utvecklar sina tankar eller försöker se det hon skriver om ur olika perspektiv. När hon uttrycker att hon är förvånad över att en porrstjärna kan låta självsäker i radio utan att förklara varför så känns det bara som om hon nedvärderar porrstjärnan utifrån sina egna värderingar och inte ur ett opartiskt perspektiv. Hedvig skrapar så att säga bara på ytan av ett mastodontberg av jämställdhetsfrågor.


Jag vet inte om jag har missat något vitalt dolt budskap men för mig känns den här boken inte speciellt nytänkande. Dock måste jag erkänna att den väckte en hel del reaktioner vilket förmodligen också var syftet med boken. Det är inte det bästa jag läst men om du skulle vilja lära dig mer om hur makt styr i vårt samhälle är den ett ganska bra och lättläst förslag. 

För att återgå till benhåret. Jag är inte en sådan feminist som tycker att du förtrycker dig själv genom att raka benen - och jag ger inte de som struntar i det stående ovationer. Det är en smaksak helt enkelt. Så alla som hänger upp sig på sådant: det finns bättre frågor att debattera än benhår, eller hur? 


Finns här!