Jag har hår på benen. Enligt Hedvig Ljungar är det redan bestämt att "kvinnor som har hår på benen är äckliga. Det har människor fått lära sig att tycka." Bestämt av vem? Jag har aldrig lärt mig det, visserligen har jag läst spaltmetrar av tips på hur jag ska raka benen men aldrig uttryckligen fått höra att det är äckligt. Här skulle verkligen lite research vara på sin plats eftersom det för mig känns som den feministiska författaren i sin bok om jämställdhet lägger fokus på något rätt så irrelevant. Raka eller inte raka benen? Själv har jag aldrig känt något tvång att göra det. För mig har inte benhår något med politik att göra. Varför hänga upp sig på något så obetydligt?
Tänk själv om du såg en kvinna med orakade ben eller en man med rakade ben. Du skulle kanske reflektera över det i en sekund innan du kom på något annat som var viktigare. Det är väldigt få som bryr sig och de få som gör det är inte värda att bry sig om.
Men jag förstår vad Hedvig menar. En period var jag väldigt inne på att jag borde raka benen eftersom det såg fult ut när några hårstrån stack ut ur strumpbyxorna (vilket egentligen bara syntes när jag tittade på mina ben från en centimeters avstånd). Sedan lärde jag mig dock att om jag slutade bry mig om det blev jag mycket gladare. Och så var det med det.
I På spaning med Hedvig diskuterar författaren "hur det är att vara ung i en värld där tjejer och killar behandlas olika". Texten på bokens baksida är fyndig och mina förväntningar höjs i och med att det inte är en stentung bok utan en lätt pocket skriven som en prosatext med mycket luft mellan raderna. Dock blir jag besviken på att Hedvig inte utvecklar sina tankar eller försöker se det hon skriver om ur olika perspektiv. När hon uttrycker att hon är förvånad över att en porrstjärna kan låta självsäker i radio utan att förklara varför så känns det bara som om hon nedvärderar porrstjärnan utifrån sina egna värderingar och inte ur ett opartiskt perspektiv. Hedvig skrapar så att säga bara på ytan av ett mastodontberg av jämställdhetsfrågor.
Jag vet inte om jag har missat något vitalt dolt budskap men för mig känns den här boken inte speciellt nytänkande. Dock måste jag erkänna att den väckte en hel del reaktioner vilket förmodligen också var syftet med boken. Det är inte det bästa jag läst men om du skulle vilja lära dig mer om hur makt styr i vårt samhälle är den ett ganska bra och lättläst förslag.
För att återgå till benhåret. Jag är inte en sådan
feminist som tycker att du förtrycker dig själv genom att raka benen -
och jag ger inte de som struntar i det stående ovationer. Det är en
smaksak helt enkelt. Så alla som hänger upp sig på sådant: det finns
bättre frågor att debattera än benhår, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar